Jo det är så. Idag har jag gjort ett försök med årets julkort. Det kommer bli ett försök till imorgon. Igen.
Det är ju inte så att de jublar precis, när kameran kommer fram.
HAHA Konstigt detdär.
INTERIOR I FAMILY I PHOTOGRAPHY I FASHION I LIFESTYLE
Jo det är så. Idag har jag gjort ett försök med årets julkort. Det kommer bli ett försök till imorgon. Igen.
Det är ju inte så att de jublar precis, när kameran kommer fram.
HAHA Konstigt detdär.
Farsdag. Ja man tackar. Det gjorde ju att jag gick bananas med kameran i allafall. Vilken man vill liksom inte ha skruvdragaren och rakhyveln på samma bild? Hoppas ni förstår min självdistans. Bilden är inför ett uppdrag men visst passar den ganska bra som en påminnelse. På söndag kan vi skämma bort våra män!
Själv vet jag preciiiis vad jag skall fixa. Ingen nyhet att jag gillar högtidsdagar, allt som kan firas bör firas. Så lyder mitt motto. Ett av flera.
Trevlig kväll!
Är det fredag och är det halloween kan man se ut såhär. En farlig Ninja som ‘liten’ är så stolt över, så han nästan spricker.
Och så har vi lilla mig också -‘mini’ som är tomte.
En farlig tomte säger han.
Sen ångrar han sig.
Nej jag är en snäll tomte. Kommer han igår? Undrar han. Och menar nog idag. Jag kramar honom och svarar; nej, det gör han inte. Det kommer ingen mer tomte än min lilla nisse som har hälsat på idag, och som jag älskar så mycket.
Men jag kan inte sticka under stolen med att jag faktiskt längtar efter att tända mina decemberljus, dricka glögg, skrapa bilen och få krama även en stor tomte när den dagen kommer.
Men nu först är det halloween – och det är riktigt roligt det också.
Här är baloo. Ni kan ju bara gissa om jag håller honom kär. Jag älskar baloo, säger mini och jag blir glad över att vi fått in honom i vårt liv. Blir glad över att mina barn får träffa djur och lära sig respektera djur. Även om det är ruggigt svårt att låta bli att ge lite mat under bordet eller klappa han på huvudet när han skall äta.
Baloo och hans ögon alltså. Snällare hund har jag inte träffat.
Pumpan hjälpte mig. Nu har jag så mycket idéer att jag måste ha med två saker till festen imorgon. Ni skall allt få se, det skall jag föröka lova er. När jag fotar använder jag bara naturligt ljus så nu börjar utmaningen igen. När mörker kommer.
Ni måste kolla in den stora häxgrytan. Här kommer det serveras bål imorgon är det lovat!
Har varit en sväng för att hjälpa till med halloweenpimpet inför imorgon. Alltså de är så sköna dedär två. Eller fyra förresten de har ju en fin kille och världens sötaste hund också.
Det är seriöst detta förstår ni. Det har blandats kristyr som skall se ut som betong för att garnityret på desserten skall bli gravstenar. Det har gjorts pärlplattor i form av läskiga kedjor, pumpor, spöken och bloddroppar.
Det har satts upp spindelnät med massa spindlar.
Det har dukats till tjugo personer…
och det allra bästa, när Charlotte kommer på! “men vi har dendär tavlan också- den måste upp!”
Alltså, jag vet inte om det kommer fram. Men en hemsk (förlåt om det är en gåva från en kär faster eller moster) hurusom har tavlan har fått hedersplatsen.Omringad av svarta stearinljus, spindelväv och ett blomkålshuvud med gelatin och fejkblod.
Ni förstår säkert.
Imorgon blir det min första Halloweenfest alldeles på riktigt. Och ni kan ju bara gissa om vi är taggade upp till öronen, vi fyra här hemma.
En vecka för tidigt. Men va sjutton gör det!
Lika mycket som jag tycker om att gå i klänning med spets och få ont i fötterna av fina skor. Lika mycket tycker jag om att verkligen jobbajobba. Jag saknar ofta helt självinsikt i trägården och tror att jag kan göra allt. Så nu har två träd åkt ner, inför vårt kommande gårdsstugprojekt aka min fotostudioförvandling. Tur kära älskade pappa kom och räddade mitt do:er- sinne när jag upptäckte hur mycket jobb det var kvar när liksom träden var nere…
Men, jag gillar att bli varm och få trädspån i håret. Det gjorde ju inget att några äpplen ramlade ner i urringningen heller. Så fick liksom den kvinnliga sidan vara kvar trots en motorsåg i handen och ett par Hunter på fötterna.
Gillar pussar från denhär också förresten.
Jag skriver nog hjälp. Hjälp, jag har blivit med photoshop. Jag kan ju inte alls redigera bilder, och egentligen har jag inte känt något större behov av det. Men jag vet inte vad som händer ibland. Det liksom bara blir, och mest tror jag att det är för att jag är nyfiken.
Nyfiken på om jag någonsin kommer lära mig det. Och, trots brist på tid så vill jag såklart mitt i allt, utvecklas också. Då finns det som bekant ingen annan väg att gå. Jag säger något som significerar min morfar, som faktiskt fyller 91 år idag. Kära morfar.
När man inte längre är nyfiken. Då tar livet slut.
Min morfar är en riktigt hjälte, trots lite trötthet och lite balansbekymmer så sitter han och verkligen försöker… Han vill förstå, han vill vara med och han frågar.
Han lever!!! Han är nyfiken.
Grattis på din dag Ofe!
Idag skiner solen. Trots regn. Idag har mitt ankare födelsedag. Han ni vet som har det varmaste hjärtat, håller mig lugn trots att jag får flyga, han som alltid har ett leende på sina läppar.
Han som fortfarande ser sådär barnsligt, förvånad ut att vi kommer sjunger med var sin flagga viftandes i handen på sin egna dag.
-Åh kaffe! till mig? Det var alldeles för mycket, säger han.
Precis så. Och precis därför.
Älskar jag dig.
Jag är ju bara så glad. Nu har min första dubbelbokning kommit!
Självklart är jag glad för att ni verkar gilla det jag gör – och därmed vill att jag skall fota lite för er. Men samtidigt lite ledsen på ena sidan hjärtat för att jag måste säga “nej tyvärr”. Jag har fått ett uppdrag på ett slott utanför Köpenhamn (jo, jag tackar pompa och ståt!) och samtidigt en bröllopsfotografering här hemma i stan. Samma helg…
Jag har ju stora brister i att inte få hybris när det gäller sådana här händelser så jag anställde en fotoassistent på momangen. Han heter ‘liten’ och är 5 år.
Här är vårt uterum. Jag trodde inte vi skulle använda det så mycket som vi faktiskt gör. Men jag måste bara säga att det är helt perfekt. Det är så mysigt här inne.
Vi ligger i den stora soffan och dricker kaffe, tänder i brasan och har ett par klängande barn runt oss. Sen är det så mysigt att ligga som idag och lyssna till regnet som smattrar på de stora fönstren. När man har tröttnat på det, så dockar vi i telefonen och lyssnar på musik istället.
Det är sånt man får göra när det regnar ute en sommardag. Bara det inte håller i sig för länge nu – så är det väldigt avkopplande med sådana här dagar.