Då var helgens fotografering gjord och bröllopet var helt fantastiskt perfekt från första minuten jag träffade bruden och hennes tärnor hos frisören, ända tills kvällen. Far absolut inte med osanning att jag faktiskt blev lite rädd att misslyckas denna gången. Allt var så fint. Vädret, miljön, kärleken spirade, artisterna sjöng och spelade fantastiskt, alla var glada och man märkte att vännerna var verkligen riktiga riktiga riktiga vänner. Det var tårar, det var stöttning, det var kramar. Alla var glada och många skrattade av lycka.
Men så kom den där känslan. Vi alla har upplevt. Tänk om hela dagen blev perfekt för dem och så skulle fotografen (jag) dabba mig. Inte en enda vacker bild från sin största dag. Hemska tanke. Jag har endel att jobba med vad gäller självförtroende här tror jag, men så är det är också en ganska okänd mark för mig.
Fast.
Vad jag bara älskar att vara på den där okända marken, man växer med det. Men får så mycket av det. Det är stor skillnad mot att vandra samma spår varje dag, det vill jag lova och även om man till en början får betala med lite extra energi.
Det man får är en glädjekänsla. Hela kroppen blir lycklig. En äkta känsla som inte kan köpas för pengar, den smittar av sig och är inte skrytsam (lite inspirerad av prästen här känner jag:))
Äkta glädje helt enkelt.
Tack för alla rader och hjärtan ni ger mig på alla möjliga och omöjliga ställen. Det värmer och det ger mer än vad ni kan ana.
Nu skall jag iväg och träffa min webbdesigner för bloggen. Vill beskriva ett önskemål så ni kunder får en helt egen sida med inlogg där ni kan titta och välja era bilder i lugn och ro. Sakta med säkert faller saker på plats.
Och vet ni,
jag har skummat igenom bilderna från bröllopet nu och det finns helt magiska bilder med i samlingen. Ni skall få se!
