Jag har väntat hela morgonen. Väntat på att en, endaste, liten, liten snöflinga kunde dala så jag kan skriva att snön faller utanför fönstret, och jag kanderar äpplen. Doppar dem i socker och kanel och allt är så ljuvligt. Men liten var med också. Han tyckte kokos. och mandel. Och. blandat. Vi blandar allt insisterades det. Men goding kan inte du göra ett äpple då, för jag tänkte ta kor…. Ne precis. Jag fick tillbaka förståndet i sista sekund. Där går såklart gränsen. Jag kan ju istället le av lycka att han vill göra detta tillsammans med mig.
Snön då. Ne det spöregnar.
Fast vet ni. Det gör inget. Jag gillar glöggpartyn ändå. Så nu får vi göra oss redo här hemma.
