byLindahl.com

Här kommer första bilden från Norge. Ni kommer få fler. Jag sitter här och undrar varför jag tog den bilden. Ni kommer förstå om ni läser här nedan.

Ja,

…från stora mäktiga, naturliga krafter från valar med luftblås som hörs från flera hundra meters avstånd eller ett dånande ljud som gör att bröstkorgen vibrerar om man är i vattnet tillsammans. Eller stormar som gör att man ligger vaken en hel  natt på grund av oro för att inte komma hem.

…till att möta andra typer av naturkrafter direkt efter att ha vunnit över väderkrafterna trots att man har varit dom väldigt nära under de 16timmarna det tog för att komma hem. Jag var omtumlad redan innan jag kom hem igår och mötte då min mormor i sängen hemma. Hon var stående och gående när jag åkte. Nu är hon i början av denna vägen som ni ser på bilden. Hon tittade upp på mig och sa att hon aldrig trodde att hon skulle få se mig igen – att hon aldrig trodde att jag skulle hinna hem från Norge. Men jag hann. Jag vet att min älskade mormor har börjat vandra på stigen mot månen, det förstår både hon och jag. Men jag vet inte hur fort hon kommer gå.

Jag vet bara att jag är världens mest previligerade barnbarn. Hennes enda. Och det hade inte funnits någon bättre mormor för mig. Hon tillsammans med min morfar. Det har jag sagt till henne. Han sitter vid hennes sida nu. Så har det varit i hela deras liv. Jag känner mig helt slut av alla naturkrafter den sista veckan. Det var varit mycket på kort tid. Men jag kommer komma ikapp.

Även om jag kommer vara glad och ledsen samtidigt.

Ta hand om varandra – och berätta för de ni älskar – att ni älskar dem. Gör det…

Det är såhär jag tänker Nordnorge. Precis just nu skulle jag inte se ett skvatt av detta om jag tittade ut från hotellfönstret mot fjorden.

Dels skulle jag inte se något på grund av mörkret, för det första, men sedan har det dessvärre kommit in ett plötsligt oväder med kulingvindar, hagel, snö, regn OCH inställd färja som vi verkligen (och då menar jag verkligen) behöver för att komma till flyget imorgon. Meeeeeen!! Neeeej! 
Så känns det nu. Nej!  Min fantastiska drömbild blev just lite grådisig och dimmig i kanten… men det blir nog bra snart igen. Bara vi kommer till flyget imorgon…

Men hur skall det bli!?? Hjälp –  Jag sitter fast!

Idag – idag – idag har jag fått se riktigt stora valar iklädd torrdräkt och snorkel i handen. Mäktigt att höra deras uppblås så nära. 

Så ja, jag är begeistrad! Galen och lycklig!

Dessvärre såg vi bara något späckhuggarblås men vi har en dag till imorgon. Än är hoppet kvar- och även om de har annat för sig imorgon och inte hinner med mitt iakttagande så är min glädje och hopp kvar…Naturen naturen va mäktig du är.

(Bild Google)

(Googlad bild där jag är nu)

Framme i Nordnorge- lite mör efter dryga 12timmarsresa. Tre flyg, 10mil i bil, färja och lite avslutande bilmil!
Vi möttes med tända marsahaller när vi kom fram och nu har vi fått en föreläsning på 30min. Jag va ju frälst innan- men nu är det ännu värre…

Tidig uppgång imorgon då kommer en dag jag har längtat efter länge. Håll tummarna för att naturen och dess krafter är med mig då!

Sea you!

Precis.

Far och dotter.

Nu är jag tillsammans med denhär stjärnan på väg till mitt nordliga Norge.

Till mitt livs drömresa.

Från början bokade jag resan av mig, och till mig. Alltså skulle jag fjordluffa runt i Nordnorge själv. Det var planen och jag njöt av äventyret. Min kära Bond hoppade bokstavligen inte när jag sa “hänger du med” “nu gör jag göra det” “n.u.!” …så han fick helt enkelt inte följa med. Jag ville ju ha någon som får harhjärta av lycka precis som jag får av bara tanken. Inte någon som säger “jo men.. det är klart jag fööööljer med om du viiiiiillll….” Och det vill jag ju inte då såklart. Nix detta gör vi tillsammans fast på helt olika ställen. Till och med i olika länder denna gången. Men vad jag vet att han kommer ligga vaken och hålla tummarna för att jag skall få uppleva det jag verkligen vill. Han är fin.

Mina närmaste, det vill säga mamma, pappa och Bond i synnerhet, blev nog lite hariga av andra orsaker istället, men eftersom de vet om min dröm va de ödmjuka att de aldrig yppade något om deras oro. Hanna ensam i en bokad gummijolle i en fjord någonstans uppe vid lofoten liksom. Jag hade inte förstått oron alls egentligen ändå – Förrens nu när jag skrev detta – om man skulle vända på steken och barnen skulle säga samtidigt som de vinkar glatt och fint med en väska under armen” jag drar till norge mam! – har bokat bil – gummijolle – och köpt underställ- va inte orolig  Älskar dig!!-Sea YA! :)

De visste ju såklart att det inte skulle förändra något om det hade sagt det till mig heller. Oro kan inte stoppa drömmar. Så är det. Och jag skall göra allt jag kan för att mina killar också skall följa sina när de blir större.

Tillbaka till historien..  När min resa hade varit bokat ett tag ringde pappa och pratade  flygtider, planering och hur otroligt gärna han skulle ha velat följa med och se Nordnorge i vinterskrud. Han ju en gammal havskatt som har haft segelbåt i nästan hela sitt liv med ett stort genuint intresse för havet och naturen. Så, då fixade vi faktiskt flygbiljetter till han också. Nu tycker jag det är riktigt roligt att vi två skall göra detta tillsammans. Delad upplevelse blir nog större med två ändå.

Pappa.

Nu packas det för fullt inför resan till Fjordnorge. Nu är det nära möjligheten att uppleva en av mina drömmar i vilt tillstånd.

Jag är ingen person som sitter hemma och drömmer. Jag måste göra detta och har velat under största delen av mitt liv. Men ändå har åren gått trots att jag aldrig vacklat att. jag. verkligen. ska. Konstigt att det inte har blivit av egentligen. Förrens nu. Och, jag ser så oerhört mycket fram emot detta.

Jag vill se Nordnorge.

Jag vill uppleva båtfärder i fjordarna.

Jag vill fota nordnorge.

Jag vill möta späckhuggare.

Inte bara se egentligen. Min bästa vän frågade i lördags. När är klimax då – När blir du fylld?

-Jag blir glad av att vara i Nordnorge och uppleva naturen. Jag blir överlycklig om jag är på en båt som KAN ge mig möjligheten att se mina fantastiska djur. Jag blir överväldigad om de kommer mig nära. Jag blir totalfylld om jag får titta dem i ögonen lugnt och fint.

Sen har jag en dröm till som än ett steg närmare. Men det får ni fråga mig om, det är inget jag kommer skriva här.

(google bild)

Följ med mig! Jag skall göra allt jag kan för att uppdatera sidan!

Japp nu har jag fixat adventsljusstaken i vardagsrummet. Lite opraktiskt kanske, men väldigt fin tycker jag. Sedan har faktiskt några hjortar fått komma fram. Granfarbron lyser med sin frånvaro och på lördag kommer jag vara svettig… Vill verkligen ha granen inne när vi kickar igång på riktigt med årets första glöggparty.

Men just idag, just nu, är jag nöjd med några hjortar, massa ljus och ett stort lass med fin ved inne. Kändes nästan lite feng shit (höll jag på att skriva) shui. Barr från naturen,ved som symboliserar eld, vatten (får vara glöggen) och mina metallkromade bordsunderben har ni fått veta alldeles för mycket om redan.

Hepp nu blir det torsdagkväll här så kommer världens bästa veckodag alldeles snart!

Kram på er!

Yay!

När det är exakt en månad kvar till julafton så då är det okej att ladda hemmet med barr,  kvistar och kransar! Det är precis vad vi har gjort idag också. Passar helt perfekt med studiedag. Massa gos, mys och pyssel! Vi startade att äta pyjamasfrukost med tänd brasa.

(Entregran – bild från förra året)

Påtal om barr så hoppas jag vår flanell farbror med käppen kommer snart. Alltid lördagen innan första advent knackar han på dörren och frågar med ett leende om det skall vara en stor och liten i år igen? Och, det vill jag ju såklart! Entregranen vill jag ha inne från första advent. Det har vi alltid haft och den sprider verkligen en mysfaktor när man öppnar ytterdörren. Ja, den syns faktiskt från köksbordet också. Lycka. I år skall den vara väldigt sparsam har jag tänkt.

Tänka sig, snart står en gran i entrén och första glöggpartyt är på lördag. Det närmar sig. Nu kommer tiden för ro, värme och lugn. Helt perfekt att börja redan och njuta av den fina tiden. Jag blir bannemig mer som barnen för varje år som går. Julbarnsligare och lättare på något sätt.

Det enda jag verkligen vill ha är Två granar, några pepparkakor, glögg och massa tända ljus. Sedan är jag nöjd och resten är barnens tid och önskningar.

Nu börjar vi. Barrluktens månad.

En massa olika faktorer och en drös spontanitet drev tydligen mina fingrar att skriva detta inlägg. Det var nog dags tyckte jag tydligen. Och dessutom med gamla mobilbilder totalt ofixade. Håll i hatten nu. Vem är jag bakom denna sida? Vem är jag egentligen?

Jag pratar ofta om mina glansiga ljusstakar, doftljus och mina skimrande bordsunderben med top-notch putsade glasskivor på. Men ni skall veta att jag är den största paradoxen av paradoxer. Virrigt kanske någon skulle säga. En tillgång vill jag säga. Jag skulle aldrig vilja välja.

Det finns ju en del ni aldrig ser här på bloggen. Exempelvis den när jag “tappar” mina ytterkläder innanför ytterdörren precis som barnen bara för att jag har fått världens idé som måste skrivas upp, det fulaste understsället jag äger, eller när jag snabbstädar som kalle Anka skulle ha gjort. Fort går det. Och fokuserat.

Jag trivs med att ha fint runt mig, för då kan jag rinna över alla andra håll. Förstår ni vad jag menar. Då kan jag köra i 220% rätt länge, för jag vet ju att jag kan komma hem till min oas och ladda några timmar när det behövs då och då.

Jag har absolut inget perfekt liv. Men jag tycker att det är perfekt.

(detta måste väl bli årets citat här på bloggen va?!)
Jag har två helt olika ben och stöttar mig mot ett i taget. Så fungerar jag.

En social ensamvarg som älskar att möta människor, gärna nya kontakter, knyta ihop och bevara. Men har inga problem med att vara med bara migsjälv heller.

En person med fokuserat split vision. Det ni sug på den!

En som allt för oftast har en överaktiv ådra utan någon som helst tecken på rastlöshet. Visst är det konstigt.

En person som älskar fina saker till hemmet, men för bara några dagar sedan prioriterade vandringskängor i naturbutiken som var långt dyrare än mina senaste inredningsprylar.

En person som inte skulle ha något som helst emot att bo på ett slott, men trivs lika bra i segelbåten utan dusch. Ja ni  börjar förstå va…

En person som vill ha klackskor på jobbet men går runt i pyjamas och trivs ganska bra med det  (…eller… nej, nu började jag nog tulla på sanningen en smula, eventuellt.) Det är ingen fin utstyrsel vi har. Nej.

En person som gärna köper fina kläder men lika gärna tar på en våtdräkt eller träningskläder och springer någon lerig hinderbana i mossen eller drar på vattenleksaker på fötterna.

Faller ibland

Men reser mig.

En tryggsökare som utsätter mig för det okända så fort jag är uppladdad. Varför inte leda en musikkår upp för lejonbacken och vaktavlösningar på slottet till exempel, tatoon i Europa eller som här, kungligt besök på hemmaplan.

En person som ständigt har 60% av min hjärna inkopplad på Safey (fått av min pappa) men kör tillexempel (trots det) alltid för snabbt. MEN säkert! Lovar pappa!

Sjukt stolt över att vara kvinna utan att för den sakens skull ha något som helst emot män. (höhö vilken skräll)

Och mitt absolut drömjobb skulle vara att provköra nya bilar för Volvocars på testbanor, i öknen eller någon slingrig serpentinsväg i Frankrike någonstans. Typ så. Med klackarna i baksätet förstås.

Och min största dröm? Ja, att segla jorden runt med mina barn i en Najad 46-fotare. Eller så. En najad som jag har växt upp i när jag var yngre. Står sannolikt för någon form av trygghet mitt ute på de stora haven.

Så just idag, just nu,  står jag med nyputsad mässning och en bokad äventyrsresa till Nordnorge i december. Hyrbil, snöstorm, iskallt. Ja ‘mensåatte’ det är Konstraster. Ja det är nog det jag fylls av. Klackarna undrar ni? Självklart skall det med! Tänk om jag hittar något schysst bankettställe i Nordnorge.

Där har ni mig. Så vi kan väl komma överens om att vi aldrig borde döma en människa. Ingen av de vi möter varje dag. Eller, vi borde iallfall vara väldigt mycket långsammare med att göra det – det kan ju finnas ganska många nyanser menar jag.

Trevlig fredag på er! Nu lägger jag sommarminnen bakom mig och njuter av de första snöflingorna som kom inatt. Sedan ser jag fram emot inspirationen som advent kommer ge och lovar fräsa upp bloggen några knop inför stundande tider – med stadens mest välputsade julgranskulor såklart :)

Love, H

Skriver jag om Voluspas doftljus (som jag gjorde igår) går jag igång på det. Då laddas kameran, blommorna flyttas, borden torkas, mässingen putsas och. Ja, ni vet ju hur jag är nu.

Resultatet blir en bylindahlbild och allt är igångsatt samtidigt. Sjukt effektivt. Så efter en dags arbete med framtidsbild VGregion är nu liljan putsad, nedervåningen städad, badrummet, och doftljuset tänt. Det som doftar MAN. Ja ni hör ju, det gör inget att hela nedervåningen fylls av det. höhö.

Gör absolut inget.

Måste införa torsdagsfredag i villasjöhaga igen. Med start idag. Joyful!