Jag sitter och tänker tillbaka.
För exakt tre år sedan somnade jag helt ovetandes om vad som komma skulle. Helt plötsligt så satte det liksom bara igång i sömnen och innan morgonen hann gry så var han hos oss. Det är helt fantastiskt att tänka på detta och jag skulle kunna göra vad som helst för att dessa minnen aldrig skall blekna för mig.
Mitt sätt att komma ihåg är att skriva och titta på bilder vi har tagit. Jag har skrivit långa romaner för att få ett litet, litet uns av möjlighet att komma ihåg.
Komma ihåg alla känslor, komma ihåg alla tankar, komma ihåg den grymma känslan av att lyckas. Komma ihåg smärtan och komma ihåg den fullkomliga lyckan.
Jag vill verkligen aldrig glömma detta. Vare sig en dag som denna, då vi inte visste vem du var, eller just den dagen för snart tre år sedan, som du kom till oss. Älskade mini.
F ser allt lite skeptisk ut till den där badbollen… Haha
Ha ha!! Ja det gör han sannerligen :)