Vi var hos min mormor och morfar igår tillika barnens gammlamormor och gammlemorfar. Fast vi har valt att inte säga så, det är ju onödigt att göra en 88 åring och en 90åring äldre än vad det är. Så vi har valt att säga stormormor och stormorfar istället. Vet ni vad när jag skrev det på Instagram igår så var det en gullig tjej där som skrev vad de kallar sina äldre. Lyssna nu. Finmormor och finmorfar. Jamen hur gulligt?
Vad kallar ni era äldre för er som har kvar dem vid livet?
Iallafall, när jag och killarna var där igår så var det precis lika mysigt som alltid. Barkis med ost och gurka och lite mjölk till. Finns väl ingenstans det smakar så gott…
Morfar var jätteglad att vi hälsade på men han kunde inte smälta att jag hade slitna jeans med hål på knäna. Han satt på sne på stolen, knäppta händer i knät, upplyfta ögonbryn och såg bekymrad ut och han kunde inte låta bli att lufta sin tanke; Var det inte svårt att ta på dig dedär byxorna -hur hittade fötterna ut där de skulle ? Han satt med sin bekymmersrynka och jag såg hur han sneglade på byxorna gång på gång. Han stapplade upp och skulle hämtade sin portmonnä för att skramla ihop lite till bättre behövande som han uttryckte det. Mormor såg hur han för sitt liv inte kunde sluta tänka på mina coola brallor. “sluta fundera på detdär nu, ungdomarna skall ha sådär nu för tiden” Alltså man dör en smula. Är det inte gulligt. Att morfar sitter och är bekymrad över mitt klädesval hela fikat och det slutade med att jag lovade att byta såfort jag kom hem.
Det gjorde jag. Äldre har ganska stor respekt hos mig.
