I morgon är det en minst sagt speciell dag för oss här. En dag jag egentligen inte tycker så mycket om. I morgon skall min finaste kloka kille till operation och sövas. Mammahjärtat slår lite snabbare än vanligt redan nu och ‘liten’ själv längtar. Jag är någonstans stolt då, att han liksom inte har sett igenom mig. För det har han inte gjort. Det känner jag.
Han längtar för att han vet att i morgon skall han göra något han aldrig har gjort, och i morgon vet han också att han kommer få en ny legoChima figur. När allt är klart.
Vi har pratat om specialsalvor, om att lukta på en konstig gummistövel som blåser storm i näsan, om krokodilgapet på fingret, om kittelklisterlappar på bröstet och om flygplans-skorstenen som kommer behöva tankas med något som ser ut som mjölk. Jag tror vi är förberedda nu. Eller iallafall han.
Han.
Min älskade.
Men lilla söta vännen!! Jag ska tänka på er båda två!!
Åhhhh, lycka till eller vad säger man…? Minns A:s första OP bara tre månader gammal, mammahjärtat gick i tusen bitar och om och om igen inför varje OP. Man vänjer sig aldrig oavsett hur väl förberedd man är, oavsett hur många gånger man gjort det! Tur ändå att han har en mamma som är specialist inom området, måste ändå kännas liiiiiite tryggare! Många kramar <3
Åh, älskade rara! Vet vad du går igenom… Vår lilleman har också opererats en gång när han var fyra och jag tyckte INTE om det och maken fick följa med in när han sövdes, sen satt jag och grät i 4 timmar… Men allt gick bra, lite läskigt vid uppvaknandet bara, han var lite arg då nämligen!… och vi fattade ingenting. Senare har han berättat att han var så arg för att han sov så himla skönt och han ville inte bli väckt.
Önskar er båda lycka till, det kommer att gå bra!
Kram kram!
Judita
Hej vännen!
Det kommer gå jättebra!
Han verkar lugn och du har förberett honom på bästa sätt.
Ska tänka på er!
Kram fina