Dagarna går och kvällarna går. Jag försökte rannsaka mig själv varför tiden går alldeles för fort för mig just nu. Fast då kom dendär klockan ifatt, den som får mig och stanna upp, hur mycket jag än vill göra, den som får mig att sätta mig ner och bara vara – utan att planera nästa steg. Den som nu gjorde att hela min kropp blev alldeles lugn och överfylld med värme och kärlek. Mini min lilla fågelunge har feber.
Vi sitter stilla, med bara sina songer (kalsonger) och en gosig filt. Några pumpaljus är tända, Bond lagar mat och vi säger hela tiden till varandra att; idag skall vi inte göra något – och så nickar vi högaktningsfullt mot varandra, igen, precis om att det var det bästa vi har kommit på; på länge.
Att ha en liten varm kille i famnen som bara behöver vara nära sin mamma just nu får mitt hjärta att svämma över. Igen.
Underbara killar. Jag vill alltid finnas för er.
Ja, den kärleken är överväldigande!
<3
Lille plutten. Det finns ju inget värre när ens barn är så där ynkliga och sjuka. Usch, mitt hjärta blöder varje gång, även när det “bara” är lite feber.
KRAM på er!
Judita
Ja visst är det. Barnen blir så små igen när de blir sjuka. Stor kram