byLindahl.com

På arbetet idag fick jag plötsligt se en fin text längst bak i tidningen. Jag har aldrig sett dessa rader om hur begravningen har varit förut. Har väl varit lycklig lottad som inte behövt leta efter det heller i och för sig…

Detta gjorde mig i alla fall väldigt glad. Att någon, för mig okänd, har skrivit så fint och anammat alla namn, och Ofe´s smeknamn till och med. Min Ofe.

Nu kan hela världen se vilken fin stund vi hade <3

Det är stort.

Och fint.

Begravningen blev helt fantastiskt.  Personlig, varm och fin.

Jag och barnen sjung och spelade en liten sång tillsammans och sedan följdes begravninsgudtjänsten av mycket musik med väl valda psalmer och annan vacker, fin musik i dur. Ni vet lite sådär lila-färgad på något sätt. Lite som våren.

Vid sidan om hade jag två små som jag håller allra högst. De satt tätt tätt, tittade på mig med sena huvuden och klappade mig ömt under den kommande timman. Jag kan inte förstå hur rik jag är. Hur kan jag fått dedär två stjärnorna som mina?

Allt blev väldigt personligt. Ljust och vackert. Vi bad till exempel Gud som haver barnen kär framme vid kistorna vid avskedet. Det var prästen som kom med den fina idén efter att jag hade berättat om ett minne som jag alltid kommer bära med mig. Att min mormor alltid låg bredvid mig i sängen som barn när jag skulle sova över där, och bad tillsammans. Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag än i världen vänder, står lyckan i Guds händer. Lyckan kommer lyckan går. Den gud älskar lyckan får. … 

Denna texten är omgjord på senare år, men jag kommer aldrig ändra min del av den.

Idag stod jag med mina små i var sin hand läste texten högt för dem istället. Det var viktigt för mig på något sätt.

Tack Lena (Prästen) för att du gjorde allt så personligt.

En låt hade faktiskt mormor själv önskat. Jag kommer ihåg att hon berättade det för mig för ungefär 5 år sedan. Har aldrig satt texten i ett sammanhang förut även om jag kan den. Den blev verkligen ett fantastiskt fint avslut på ceremonin. Tänk att hon lyssnat och valt denna. Så himla vackert.

Stad i ljus

Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns,
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut,
Det enda som vi minns.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt.

Vill även rikta ett tack till solisten som gjorde oss mäkta imponerad -även det varmaste tack till Kantorn som kan vara Sveriges duktigaste. Ditt skickliga musicerande var otroligt värdefullt.

Ett hjärta fick en stor symbol. Dels kärleken mellan dem såklart, de levde ju faktist 70 år tillsammans, och bara 15 dagar ifrån varandra. Men, det fick även  symbolisera den krans morfar va mån om att ge mormor. Han pratade ömt om cirklar som slöts när vi skulle beställa till henne. Det kändes väldigt fint att ge dem hjärtat tillsammans som kan tänkas som två cirklar som delar på ett – Alltid hör ihop – Och är slutna.

Så himla fint.

Tack även till andra inblandade som Dsk Karin, florist och begravningsbyrån lyssnat och hjälpt oss med våra önskningar.

Näst Sist och störst.

Tack mormor och morfar för allt ni givit mig. Alla ljusa minnen som jag kommer bära med mig resten av mitt liv. Även efter Er död har ni lärt mig saker. Alla människor bär på ett bagage. Ett nära barnbarn kan till och med sakna vetskapen om lite av bagaget. Ni har lärt mig att vara mer intresserad över vad som formar oss. Vad som gör oss till den vi är. Ni har även lärt mig att om man ger av dig själv och hjälper andra – så kommer lycka och värdighet tillbaka.

Älskar Er.

Sist.

Tack alla er som skickat blommor, meddelanden och frågat. Ni har gjort skillnad. Ert deltagande har verkligen hjälpt mig på många sätt.

Tänk att något, främmande, skrämmande, och ledsamt kan avslutas så vackert att ljuset vinner. Det är fint.

Vänligen respektera att inte låna, spara eller på annat sätt använda dessa bilder ens för egen skull utan att fråga. De känns väldigt privata för mig. /Hanna

Vi har fått så mycket fina blommor det senaste. Detta är bland annat en bukett som kom från Göteborg. Åh de är så vackra. Ljus lila bukett som vittnar om gnista, glädje och lättsamhet. Åh så vackra de är. Imorgon är det begravning för min mormor och morfar.

Det har varit fint att tänka ut musiken till cermonin och en låt har mormor till och med önskat sig. Gissar att det kan behövas lite papper vid sidan om imorgon.

De har redan lämnat oss – imorgon måste vi lämna dem.

Inte trodde jag i början av december när jag kom hem från Norge att vi inte skulle fira jul med varken Dig eller Mormor i år. Inte trodde jag att Du skulle hålla Mormors hand för att sedan låta oss hålla Din några dagar senare. Ni har ju alltid funnits så nära.

*

Nu precis, har jag fått klappa om äkta kärlek. Ni vet riktig kärlek. Sådan kärlek man kanske får av att leva tillsammans i 70 år… Den kärleken när man inte kan leva utan varandra. Livskärlek, evig kärlek och äkta samhörighet. Min mormor lämnande ju oss och min morfar för dagar sedan.

Idag gick han efter.

I början av december hade jag två helt klara friska morföräldrar. Nu är de tillsammans igen.

För. all. tid.

Detta är nog det vackraste jag varit med om. Älskade älskade Ni.

Ni ni ni ni.

(bild från min födelsedag i år)

Min mormor och morfar har alltid varit mig nära. Jag har otroligt mycket fina minnen av dem som jag alltid kommer bära med mig. Min morfar var min allra bästa vän genom hela min uppväxt. Det är bland annat han som lärt mig allt som var lite farligt ni vet. Han var den enda som satt lugnt och sansat när jag skulle lära mig använda kniv och tälja båtar till bäcken vid torpet, det var han som lät mig kasta ner hö och fika uppe på hövinden på garaget, han som höll i stegen när jag fick klättra längst upp i äppleträden, svarva i snickarboden eller andra fina minnen som att åka skottkärra i hagarna och hämta mossa i skogen till adventsljusstaken. Min morfar var min absolut bästa vän när jag växte upp och jag tror många av er som läser här kan ha några minnen av honom. Jag ville alltid ha med honom, vilket gjorde att även mina vänner fick träffa han och mormor titt som tätt.

Egentligen vill jag inte sammanfatta vad han har givit mig eller mina minnen tillsammans med honom. Jag är så rädd att inte förmedla rätt, eller att glömma något fantastiskt som jag kommer på om ett tag när allt lagt sig. Men på något sätt vill jag ju Hedra honom.

Men vet ni en sak. Det finns något som känns så fint mitt i all turbulens just nu. Jag fick göra något. Jag hann göra något. Något viktigt..

Jag tackade honom.  För allt. Hand i hand. Ansikte mot ansikte.

Det hann jag göra med dem båda innan de lämnade oss. Förstår ni. Jag hann tacka dem för allt de givit mig. Detta kommer jag tänka på resten av mitt liv. Detta kommer göra att precis allt, även att sista tiden känns ljus och fin nästan med ett leende bevarat. En så fin barndom som de har givit mig. Det glömmer man inte.

Jag fick tacka…

Här kommer vår Julhälsning till er alla från två glada barn i knallgula Brasilientröjor efter en arbetsresa Bond gjorde tidigare i höstas.

Vi har haft en omtumlande Decembermånad, men något som är fantastiskt är den värme jag har fått från er. Jag sätter stort värde på det.
Istället för att skicka julkort till Er, våra vänner, släkt och bekanta så väljer vi varje år att skänka pengar till något som känns bra i hjärtat. I år valde vi Childhood, World Childhood foundation.
Så, nu hoppas jag ingen blir besviken och så vill vi här ödmjukt tacka för de fina julkort vi har fått all redan. Vi blir jätteglada för dem alla!
GOD JUL

  Livet är förunderligt. I 10 dagar låg mormor från att vara frisk till att lämna oss. Vid sin sida lämnade hon morfar som hon har levt med i 70år. Några dagar senare drabbas min allerta morfar av en massiv hjärtinfarkt, blodförgiftning, lungödem. Han som är 92 och inte har haft mediciner ens. Så nu sitter vi här vid honom istället. Precis som vi satt med mormor för någon vecka sedan. Denna December blev tuff. Denna December blev oförglömlig. 

Vi har pratat ganska mycket med barnen om livet, kroppen och döden det senaste. Och, vet ni vad vår lilla Filip sa 
“han fick nog ett krossat hjärta” 
Jag tror vår prins har rätt. Vår morfar vill inte vara ensam. Han vill till mormor. Och jag tror han har bestämt sig.

Detta blev inte mitt mest välformulerade inlägg märker jag. Men jag tror att ni förstår. 

Jag har plockat fram kameran efter en liten paus. Det var skönt att känna inspiration igen. Det ger så mycket. En tomte fick sätta sig i min lilla studio tillsammans med lite röda hjärtan och en trumpet.

Ju mer jag tänker –  ju mer ställer jag mig frågan. Vad mer kan behövas på julen egentligen? Kärlek och musik.

Tänk vad vi kan trissa upp saker ibland. Det bästa är ju oftast precis intill oss.

Jag tycker julen är fin.

Fast julen för mig, är hela december. Det är en en månad som är lite lugnare, lite varmare och lite mysigare. Det är inte tunna pepparkakor eller griljerad skinka. Det är inte specialkryddade köttbullar heller. Jag vill mest se glittrande barnögon, tända ljus överallt och så lyssnar vi på massa musik. Väldigt mycket musik. Så fort vi kommer hem sätter vi på den så det dunkar i subben. Vi har lärt oss wailen och alla wihoo! och så fuldansar vi.

Ni skall få lyssna på Michael Bublés nya release för i år. Glöm inte kolla ljudet på datorn innan ni sätter på den. The More you give – the more You´ll have.

Precis det är är jul för mig.

Givmildhet, kärlek, värme och glädje. Inget annat.

Ni kan även prova klicka HÄR! om den första bilden inte fungerar.

Jag vill på allra enklaste sätt, från botten av mitt hjärta tacka alla er för den värme, tankar, hälsningar, blommor och kramar jag har fått från er de senaste dagarna. Tänk att en liten fråga eller en stor famn kan ge så mycket. I svåra stunder visar ni verkligen att det finns ett fantastiskt skyddsnät runt omkring. Jag är otroligt stolt över att ha er i mitt liv och jag blir rörd av att ni vågar fråga och visa ert deltagande både i tal och skrift. Allt betyder.

Tack vänner ni har hjälpt mig.

I ljust minne bevarad.

Så mörk är natten i midvintertid,
men se då nalkas Lucia.
Hon kommer den goda med ljuset hit,
hon kommer med hälsning om julefrid,
hon kommer med ljus i sin krona.

På den ljusaste av mörka dagar, på den varmaste av kalla dagar. När Lucia skrider fram, vacker, värdig och med ljuset med sig. Det är precis då du väljer att ta din frid.

Du var hemma i din säng 

Du hade morfar i din hand.

Du var lugn.

Du var medveten.

Du kände.

Idag berättade han för oss att ni har har varit tillsammans exakt i 70 år. Sjuttio år. Han log också när han berättade första gången han såg dig. Det är sannerligen värdigt. Du fick ett helt fantastiskt slut mormor. Jag önskar alla kunde få det.  Det fick du för att du alltid har varit så god.

I mörka natten i midvintertid,
vi hälsar dig väna Lucia.
Välkommen du goda med ljuset hit,
välkommen med hälsning om julefrid,
välkommen med ljus i din krona.

Jag är helt säker på att du är mer än välkommen dit du kommer snart. Men först får du nog vara med och iaktta oss, på ditt vis, när vi försöker hitta vår julfrid. Du kommer se många tända ljus. Du kommer se barnen som leker. Du kommer känna mina minnen som berättar om att det framförallt är du som lärt mig innebörden att vara vänlig. Att man skall  tänka på andra. Jag har en lång väg kvar att bli som du. Men jag försöker.

Tack för allt min älskade luciamormor