Mina läskiga kiddos har varit på vårkalas hos sin kompis. Piratkalas stod det på inbjudningen. Och Vi blev såklart pirattaggade hela bunten.
Fast ni måste ju vara läskiga också – Gör något läskigt ‘liten’ så jag blir rädd – förmanar jag.
…Och smälter som en glass såklart när han ser ut såhär och tror att han är otäck. Min söta lilla prins med snurrig mustasch . Min alldeles fantastiska vän.
Du då ‘mini’ forsätter jag. Hur gör denhär piraten då?
…Då tar jag bara mitt svärd och skrämmer dom, säger han. ‘Och sen kan jag göra såhär också så dom blir rädda alla farorna på en gång’
Om ni inte har sett ett sk saxbett på barn förut, så ser ni det här :) Mer sött än farligt, känner nog jag iofs…
Om vår ‘liten’ är teoretiker och väldigt korrekt-sött- lillgammal. Så är vår ‘mini’ en teaterapa allan. Han går in i en passande roll för stunden. Om det än handlar om att imitera opera, gå som en gammal “fabror” (som han säger) eller som här, där han helt plötsligt blev ett sjölejon som bor i vattnet vid piratbåten, och hoppade upp och tog piraten som hade en krok i handen och en papegoja på axeln som…
Och. sen, har vi en hel berättelse att lyssna till..
Känner igen mig lite i honom. Att liksom leva sig in i en drömvärd för en stund…
Det är rätt behagligt.
