Begravningen blev helt fantastiskt. Personlig, varm och fin.
Jag och barnen sjung och spelade en liten sång tillsammans och sedan följdes begravninsgudtjänsten av mycket musik med väl valda psalmer och annan vacker, fin musik i dur. Ni vet lite sådär lila-färgad på något sätt. Lite som våren.
Vid sidan om hade jag två små som jag håller allra högst. De satt tätt tätt, tittade på mig med sena huvuden och klappade mig ömt under den kommande timman. Jag kan inte förstå hur rik jag är. Hur kan jag fått dedär två stjärnorna som mina?
Allt blev väldigt personligt. Ljust och vackert. Vi bad till exempel Gud som haver barnen kär framme vid kistorna vid avskedet. Det var prästen som kom med den fina idén efter att jag hade berättat om ett minne som jag alltid kommer bära med mig. Att min mormor alltid låg bredvid mig i sängen som barn när jag skulle sova över där, och bad tillsammans. Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag än i världen vänder, står lyckan i Guds händer. Lyckan kommer lyckan går. Den gud älskar lyckan får. …
Denna texten är omgjord på senare år, men jag kommer aldrig ändra min del av den.
Idag stod jag med mina små i var sin hand läste texten högt för dem istället. Det var viktigt för mig på något sätt.
Tack Lena (Prästen) för att du gjorde allt så personligt.
En låt hade faktiskt mormor själv önskat. Jag kommer ihåg att hon berättade det för mig för ungefär 5 år sedan. Har aldrig satt texten i ett sammanhang förut även om jag kan den. Den blev verkligen ett fantastiskt fint avslut på ceremonin. Tänk att hon lyssnat och valt denna. Så himla vackert.
Stad i ljus
Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns,
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut,
Det enda som vi minns.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt.
Vill även rikta ett tack till solisten som gjorde oss mäkta imponerad -även det varmaste tack till Kantorn som kan vara Sveriges duktigaste. Ditt skickliga musicerande var otroligt värdefullt.
Ett hjärta fick en stor symbol. Dels kärleken mellan dem såklart, de levde ju faktist 70 år tillsammans, och bara 15 dagar ifrån varandra. Men, det fick även symbolisera den krans morfar va mån om att ge mormor. Han pratade ömt om cirklar som slöts när vi skulle beställa till henne. Det kändes väldigt fint att ge dem hjärtat tillsammans som kan tänkas som två cirklar som delar på ett – Alltid hör ihop – Och är slutna.
Så himla fint.
Tack även till andra inblandade som Dsk Karin, florist och begravningsbyrån lyssnat och hjälpt oss med våra önskningar.
Näst Sist och störst.
Tack mormor och morfar för allt ni givit mig. Alla ljusa minnen som jag kommer bära med mig resten av mitt liv. Även efter Er död har ni lärt mig saker. Alla människor bär på ett bagage. Ett nära barnbarn kan till och med sakna vetskapen om lite av bagaget. Ni har lärt mig att vara mer intresserad över vad som formar oss. Vad som gör oss till den vi är. Ni har även lärt mig att om man ger av dig själv och hjälper andra – så kommer lycka och värdighet tillbaka.
Älskar Er.
Sist.
Tack alla er som skickat blommor, meddelanden och frågat. Ni har gjort skillnad. Ert deltagande har verkligen hjälpt mig på många sätt.
Tänk att något, främmande, skrämmande, och ledsamt kan avslutas så vackert att ljuset vinner. Det är fint.
Vänligen respektera att inte låna, spara eller på annat sätt använda dessa bilder ens för egen skull utan att fråga. De känns väldigt privata för mig. /Hanna
