Haha jösses va jag sprang runt dendär dagen, förra lördagen. Bond skulle spela från 9.00 så jag visste att jag hade tid… Bara min plan höll. Han fick inte komma hem tidigare, han fick inte glömma ringa (som jag inte hade bett om alltför angeläget) såklart. OCH vädret fick gärna behålla sin varaktighet minst 24 timmar till…
Arbete pågår… Här har jag börjat bära ut lite smått…
Isen hade varit fryst flera dagar. Vinkylen i Champagnehuset hade varit fylld till bredden någon vecka, discolamporna va gömda, liksom alla serpentiner, gulddraperingar, 2kg oliver, underbordet konversationer osv osv osv. Ja ni förstår.
Vid lunchtid skulle det komma och riggas för musik. Det är klart det skulle vara musik. Jag hade tänkt ut några hållpunkter för kvällen. Stora starka högtalare med mycket, mycket, mycket väl vald musik. Bar, Hå*gelhörna, BONDTEMA (icke att glömma), Casino var självklara inslag.
Jag älskar mina vänner. Våra vänner.
De som nappade inom loppet av några minuter när den hemliga inbjudan blev offentlig. Där adamsklänningarna ströks, smokingarna vädrades, maritinin kyldes med en månads framförhållning. Här är det tvärt om förstår ni. Här sker allt familjeinoffentligt på Facebook. Kan tyckas konstigt. Men så är det.
25 glada, var samlade när den kidnappade (påväg hem från spelningen) anledde… Han som blev av med både sin bil, kläder och bara åkte med trots precis absolut noll misstänksamhet. Konstig detdär. Att han liksom trodde att bara en middag på Mallis kallades “fira”. Aja, han har nog endel till att upptäcka, och bli påmind om…
Mamma o Pappa var såklart med.
Säger igen.
Vänner. I så många år…
Musik förde oss alla samman och jag är medveten om att jag låter lite halvreligös när jag skriver det. Men musik. Det finns inget som går mer in i hjärtat hos mig. Musik för precis allt samman på ett eller annat sätt.
Det ger så mycket att göra en sådanhär sak. Man får så mycket tillbaka. Som Andreas tillexempel. En kollega som hade ställt en Icapåse på mitt kontor på fredagen. “Denhär BEHÖVER NI på lördag” – och ja! Det hade han sannerligen rätt i. En rökmaskin var ju precis vad jag behövde!!!! Hur rätt kan man ha!!
Och, hur varm blir man när andra liksom bara gör, för att vara snälla…
En annan sak där människor gör. En hel skock med människor som har träffats, planerat och övat tillsammans. För att liksom återuppstå. Hemma hos oss.
Det fanns ett band en gång i tiden för 100 år sedan. Ett band där min man var med och ett gäng vänner till honom. Godingarna. Ja ni hör. Hur har man klarat sig utan dem tidigare? (inte hittat dem på Spotify) (Än). Denna kvällen återuppstod dem iallafall… Det va mycket vilja, kärlek och glädje där kan jag meddela… 
“Liten” som inte är så liten längre. Kiknade av skratt när självaste Bond hamnade in i ett spontanuppträdande och en teaterdialog.
…
…
…
Ja, lite får jag lämna. Men detta var alltså kvällen. Kvällen då vår altan blev dansbana. Med rökmanskin, proffshögtlarare och discoljus. Och det finaste man kan ha. Vänner.
Vad hände nu!!?? Akutinspirerad. Någonstans är jag nog lite bloggskadad ändå.