INTERIOR I FAMILY I PHOTOGRAPHY I FASHION I LIFESTYLE
Jag har så mycket jag vill visa er, men just nu har jag inte hunnit med. Idag blir det en trädgårdsdag eller iallfall lite småpill och fika på altanen så vad passar bättre än att visa mina fina trädårdshandskar från gardengirl som jag fick från min pappa (!!) i fördelsedagspressent! Och vet ni vad det bästa är. Jag fick två par.
Ett par till mig – och ett par till någon trevlig gäst-rensare. Jamen hur smart var inte det. Nu gäller det bara att hitta en sådan också :)
Tänk att denhär lilla skrutten, bara en dag på bilden, fyller fem år idag.
Du var den sötaste, näpnaste, finaste jag hade sett, när jag såg dig för första gången. Ditt mörka hår och fina små fina händer. Du var den mjukaste jag hade haft mot mitt bröst och dina andetag fick hela världen att stanna. Du kom lugnt, du är fortfarande lika lugn. Du var en oerhört snäll från första dagen, du är fortfarande lika snäll mot precis alla i din omgivning. Du kändes direkt så klok. Du talar redan ibland din mamma till rätta. Det är nog egentligen fel när man bara är fem år. Och jag, jag är så otroligt stolt över dig.
Nu skall du få en chokladboll med fem ljus till frukost, och gröna ballonger som du så gärna vill ha.
Mama älskar dig vännen.
Håll i hatten det regnar snödroppar!
Det går an att vara klämkäck när man har fredagskänsla i kroppen. Fast det är lite konstigt, för jag får allt arbeta två pass till innan jag får fredag. Jag tror kroppen lurar mig lite för att jag arbetade lite i helgen, så jag har liksom varit en dag fel – frammåt – hela veckan. Inte mig emot i och för sig – tar tacksamt emot fredagsfladder.
Vi har fått upp en sak i trädgåren. Det är snödropparna. De kom upp i en stor fin samlad klase och ser sådär opretentiöst perfekta ut.
Tills snödropparna kom nu då. Eh. De uppifrån alltså.
Jag skyndade mig ut och räddade dem. Så nu står de här på rad. På köksbordet, som jag gärna skulle vilja byta ut (i och för sig), men tyvärr hittar jag ingen matta, så det får snällt stå kvar tills jag hittar mattan (bestämd form maximus) som skulle passa så perfekt att den helt plötsligt bara låg här en dag.
Ni ser hur man kan krångla till saker om man vill. Ett annat sätt att skriva detta på kan vara. Jag vill ha ett nytt köksbord, men jag måste hitta en fin matta först.
Jag satt och gick igenom lite bilder från när vi var på kusten i helgen. Tänk att allt detta bladlösa och bruna precis håller på och förbereder sin knoppsprickning. Det kommer nu – tiden många av oss längtar efter. Tiden då vi kryper fram från våra boningar och går utanför dörren för att andas frisk luft.
Snart blir det bruna grönt – och det är växlingen som är fantastiskt.
Ingen har missat vårens superheta färg hoppas jag. Ja, men tänk om någon liksom skulle fråga – så står man där. Det är viktiga saker vi snackar om.
Rosa är det.
Vet ni vad höstens kommer bli då??
Orange.
Kom i håg vart ni läste det först! :)
Då har trädgårdsmästaren varit i farten. Ha! Det kändes ju bra att skriva. Tyvärr försvann han nästan lika snabbt som han kom – och efter sig lämnade han en herrans massa arbete. Hjälp.
Hela trädgården är full av grenar. Men det känns skönt allafall på något sätt. Nu är det gjort av någon som verkligen kan. Och jag känner mig nöjd över att ta hand om trädgården på bästa sätt. Är så glad över att vi har en uppvuxen trädgård med lummiga träd och massa bärbuskar.
Förresten, när jag håller på och tänker på trädgården, så köpte jag en liten kul sak till ett av våra träd i går. Det skall ni få se sedan när sommaren knackar på dörren. Tror det kan bli ganska effektfullt på bild. Och mysigt för killarna.
Älskar hemlisar.
Något som inte är hemligt är att i en av våra rabatter håller rabarberna på att spricka genom jorden – och det tycker jag inte riktigt om. Redan? Annars är knopparna välkomna nu.
Det är torsdagskväll. Och jag är ledig i morgon.
Därmed Torsdagsfredag.
Eller halvfredag.
Hur mycket kan man krångla till en vardagshelgkväll egentligen? Sitter jag här och funderar över fler ordformuleringar rinner ju bästkvällen ifrån mig. Bäst att sluta. Vad det än är för dag, så blir händerna helgfina idag. Det hör liksom till.
Idag har jag och kidsen varit på en riktigt mysig lekdate. Ni vet en sån som mammorna egentligen vill träffas – men att mammorna sedan tittar på varandra och blir varma i kroppen när man gör barnen säga att det är roligt att leka med dig. Och Baloo. Han är nog världens goaste hund.
Jag har ju glömt visa er minisfödelsedagsbukett. Den står på ett bord här och vi har njutit av den länge nu. Blir så glad när jag har fina blommor hemma. Och vet ni vad det bästa här, han blev också glad över att få den och kom som en solstråle i ansiktet mot mig och sa –
vi behöver en baaas!!!!
Blommor är så tacksamt att fota, de står liksom stil, tillskillnad från något som är precis stax över tre år och precis strax innan fem år.
Anemoner, pärlhyacinter, tuplpaner (och lite till som jag inte vet). Men vacker är den.
Vi är här nu.
Jag vet inte var det är med havsluft, men på något sätt gör den mig lugn. Pågränsen till uttråkad. Fast jag gillar den känslan. Det var ju därför vi åkte hit precis nu.
Vi ser bara några få människor i husen runt om kring, parkeringarna gapar tomma och bryggan nere vid vår lilla hamn är helt tyst. Solen är framme men det blåser lite snårigt. När vi tittar ut över havet från balkongen ser vi stora gäss och sedan känns det skönt att gå in igen.
Nu är vi slagit oss ner i soffan igen mätta och belåtna efter lunchen och tittar på barnen som leker med leksakerna de inte har sett sedan i somras, vilket uppenbarligen verkade intressant. Tänk vad fint att de har varandra, dedär två små.
Jag är så tacksam för det.
Ni känner vad det är som håller på att hända va. Det är ljust på morgonen – det är ljust längre fram på kvällen. Och. Numera är jag ingen storkonsumerare på kronljus. Den tiden är på väg att fara förbi, och nu är det dags att börja andas in lite vårluft. Fylla kroppen med energi och fylla kroppen med massa glada känslor. Själv är jag som en explossion av känslor.
Fast vad jag gillar det!
