NÄR DET “FINNS ETT LIV”

När jag behöver snabb energi sätter jag mig nästan alltid vid pianot. Det låter som jag sätter mig där och käkar någon sådan  energisport-bar (vilket säkert iofs har hänt) men just idag menade jag bara att jag får klinka lite. Det kan bli precis vad som helst, beroende på vad stunden ger. Det brukar kanske inte börja med sånger från Disney och Lilla Sjöjungfrun precis, men det är fantastiskt när barnen kommer springande, såfort de  hör, vill vara med, och såklart välja sång.  När de hade med sig två egenvalda instrument, varav ett, min skurhink idag, kunde jag helt enkelt inte låta bli.

Åhh! mama! måste! ta! en! bild! Hör jag migsjälv gasta. Vi spelar igen – igen!

Sen trodde jag, i och för sig, att jag satte på 10 sekundaren, men det blev en (upp och ner) video.

Och.

När jag har tittat på den nu, och sett hur mini slår på, och i,  hinken ( i takt typ?) Kan jag inte låta bli. Visst känns det som han försöker hänga med på hans mamas omusikaliska ensamvargs-trioler och jag vet inte, om det är, för att jag verkligen vill. Men visst gör han nästan ett ritardando i slutet av låten. Galet. Stolt. Igen. Detta är absolut inte någon musikalisk sensation på något sätt, men en känd sångerska sjöng orden ‘musik skall byggas utav glädje’ och det vill jag verkligen göra. Jag vill föra över min glädje i musik till dem och jag hoppas vi är på god väg.

Ritardando beskrivning finns här

Trioler beskrivning finns här

Pappa, jag kan fortfarande inte rå över de bilder som kommer upp efter filmklippet. Hälsningar från din dotter som tydligen inte kan vara nog tydlig för en far. Hennes far.