Just nu känner mig lite som Stig Helmer i skidfilmen. Ni vet, på andra våningen fullt påklädd och utrustad för att liksom känna lite på det. Lördagen är här. Lördagen jag både har väntat på, och kanske gärna skjutit på lite, någon vecka eller två. Naturligtvis för att hinna träna lite till innan. Bara lite, ni vet. Det lilla extra.
Fast man kommer nog aldrig känna sig helt redo. Typ; a shit vilken bra form jag är i perfekt att det är tävling och mitt första halvmaralopp idag. Allt sitter som ett smäck- Gött mos!
Det har aldrig jag gjort iallafall varesig det har varit en tenta, uppdrag, eller som nu; mitt första längre lopp. Jag har nog alltid tänk att det går förbereda, bara lite mer, hela tiden. Man vet ju inte vad som döljer sig bakom krönet. Fast i den känslan är det bara att trycka på knappen. Köra på. Och tur är att jag är så fruktansvärt nyfiken. Summakardemumman blir då såklart Vill nu! Vill nu!
Så.
Jag är taggad, bilen är packad. Alldeles snart drar vi tillsammans med ett par vänner. Till Göteborg. Bor på hotell, bubblar efter loppet och bordet till middagen är bokat till 19:30 –så nu köööör vi!
(Loppet sänds i SVT och jag startar vid 14-tiden)
