Då lämnar vi detta stället för denna gången. En helg med helt oskrivna blad, och i slutändan ganska lite gjort.
Lite promenader med händerna fulla av pinnar, långfrukostar, lite klipp-klättring, melodikryss och ett nytt middagsrecept. Ibland behövs inte mer än så för att konstatera att våren är påväg och att den har kommit lite lägre här på kusten än inne i landet, trots att havet kyler vindarna.
De där första vårtecknen, åååh, love them! Igår var vi i vårt gamla hus och lämnade T där hos hans kompis (ja, tänk så världen är liten, vi sålde huset till ett par för 3 år sen och nu går grabbarna i samma klass. Lite märklig känsla dock att komma “på besök” i sitt gamla hus…) och på en tomt bredvid låg det något gult. Vi gick bort för att plocka upp “skräpet” men det visade sig vara tussilago!! Vi blev glatt överraskade må jag säga!
Ps. Saknar dina små härliga, roliga ord hos mig. De där som värmer så…
KRAM!
Judita
Vännen jag är alltid inne hos dig- du är ju min favvis!! Så svårt att kommentera när man inte har blogger längre … Men jag lämnar dig aldrig!!!