Jag kan ju inte precis skryta med hur romantiskt det är att få en ros från komposten. Men idag kan jag inte släta ut och förbättra något. Det är precis så jag fick den.
Fast vad glad man kan bli av en kompostprodukt. Det handlar sällan om vad man får, utan den lilla tanken. “ehum jo den kan jag ju ge” som är det finaste man kan få. Den lilla tanken.
Tänk va lite som behövs ibland – Och helt plötsligt blev en helt vanligt vardag kryddad med lite strössel.
Nu får jag allt lite gåshud på armen… Inte av att du fick en söt ros utan av att jag gjorde en färgsättning åt en kund, det sista jag gjorde strax innan jag gick hem och kulören jag valde hette just VILDROS. Precis nyss kom jag alltså hem och din blogg är den första jag öppnar och vad står det där om inte just: VILDROS!
Märkligt sammanträffande…
KRAM på dig min lilla ros!
Judita
Du är den sötaste jag vet!!!!